Var tar vägen mina tankar? Jag vill behålla dem som dem kommer eller uttrycka mig som jag tänker. Varför måste vara så svårt skriva ner sina tankar eller rent av att säga det man tänker?

Kan det bero på att man har för många obetydliga tankar? Men om det nu är så, varför dyker de upp? Om man vill uttrycka det man känner inners inne. . .hur gör man för att beskriva dem färgen man ser i sina känslor?

 

I vissa sammanhang vill mitt hjärta explodera för att jag inte kan ge uttryck av det jag känner. . .har försökt skriva ner det, men det kommer inte ut så som jag vill det. Hur gör författarna? Varför kan de ge en som färgstarka beskrivning på sina känslor? Vad gör de så speciella? Hur har de kommit på a de kan göra det?

Täck mig med dina känslor. Visa mig det du rör i dina tankar. Hur långt är du i din värld?

 

Från ingenstans kommer ett moln, den rör sig med blixten hastighet. Den bromsar, dock inte framför mig. Jag vill röras vid den och finnas kvar när du vaknar. Var ska mina möbler står när jag vaknar? Ja, är dem där jag lämnade dem sist?

 

Hur många gånger har du gått förbi? Det vet inte du, hur ska jag veta det? Men du är där, inte då jag såg dig sist. Men du vandrar igenom livet med ditt syfte. Vilket syfte? Hur vet du att det är det du ska göra, eller ditt syfte? Om vägen inte leder någonvart, varför går man då? Om du vet att inte finns någon återvändo, hur kan du fortsätta att gå?

 

I går gick någon vilse. En ny väg föddes. Var den där?  Ny väg är född. Du går vilse på samma väg. Var den där? Någon snubblade, det gör inte du. Du ramlar ner. Hur många gånger kommer du upp? Min hand sträcker sig, hur långt räcker det? Du tar den, lätt och mjuk. Håller den kvar.

 

Annonser