Sverige, 2006-02-02

 

 

Min kära syster!

 

Det är meningslöst nämna hur länge sedan sist vi skrev till varandra. Åt andra sidan, vad är tiden i ett mänskligt liv? Det är bara ett sätt att begränsa oss till saker vi mer eller mindre är tvungna att följa eller hålla oss till. Jag önskar att tiden kunde upphöra! Hur många saker kunde vi upprätta, om tiden inte begränsade oss?

 

Men jag ska inte klaga på den tiden vi inte disponerar. Härden efter, tycker jag, det är bäst att koncentrera oss på den tiden vi har. Vad är det bästa vi kan göra i den här stunden? Det är frågan jag alltid har haft i mina tankar. Fortfarandet frågar jag mig om jag har tagit den rätta steget för att göra det bästa av den stunden?

Har hört att Gud har en plan för var och en av oss! Tror du på Gud, min syster? Vet inte om jag tror på Gud, men oftare tänker jag och undrar vad är hans plan med mig? Vad är för meningen att jag har varit så länge långt ifrån Er?

 

Ja, jag vet att det har varit mitt beslut att vara långt ifrån Er. Men vad är som har legat bakom mitt beslut? Är vi alltid medvetna om våra beslut? Hur ska vi veta att våra beslut drabbar bara oss och inte alla andra runt omkring oss?

Ibland känner jag ett stort ansvar för Er. Vet inte hur kan jag göra för att stödja och hjälpa Er. Samtidigt, tycker jag att det liv jag har levt och lever tillhör mig (det verkar egoistisk). Hur kan jag göra det bästa av den här livet för alla inblandade?

 

Hur många frågor utan svar, min syster? Jag kan omöjligt veta vad ni går igenom? Har bara en liten aning om allt smärta ni går igenom varje dag. Jag känner mig hjälplös inför detta och ber bara till Gud att han ska befria Er från allt detta smärta. Vad är Guds plan för Er? Varför har ni fått leva ett sånt liv, ful med smärta? För kärleken, Till vem? Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt,

 Och aldrig överlägsen, självisk eller fräck. 1 kor. 13:4-5

 

Men hur mycket kärlek krävs min syster för att tåla så mycket? Jag känner hur min kropp fylls av kärleken till Er. Men vad kan jag göra med den kärleken? Än mer kärlek jag har för Er, mer avlägsen känner jag att ni är. Kanske bara geografisk? Men ändå långt borta. Hur kan jag acceptera att inte kunna vidröra Er? Att inte skratta med Er? Att inte kunna känna det ni känner när inte finns en bit bröd till frukosten?

Förlåt min syster! Det var inte meningen att vara sentimental. Vill inte strö mer salt i såren.

Av någon konstig anledning, har jag blivit lite sentimental. Det är kanske den tiden vi inte har träffas? Eller så är det åldern som har hunnit mig ikapp?

 

Hur som hels, det känns outhärdlig inte vara hos Er, samtidigt som just nu inte kan komma tillbaka.

Utifrån sett, så mår jag bra! Har allt jag har velad eller har fått! Men när jag tittar omkring mig, vad är det jag har? Ingenting, för ni inte är med mig. Jag har inte ens mina barn hos mig.

 

Men som jag tidigare sa, allt detta är resultatet av mina beslut. Tror har lärt mig ganska mycket och att framtiden blir mycket bättre. Om det är sant att Gud har en plan för var och en av oss? Så min ska bli verklighet snart.

 

I slut ändan, tror inte jag hade velad leva ett annat liv en mitt. Oftast hör vi –Man kan inte få allt. Hur sant är det? Jag tror verkligen man kan få allt man vill? Om inte, så har vi inte önskad det tillräckligt! Jag hoppas kunna önska tillräckligt i fortsättningen.  

 

Min syster, jag vill att du ska veta att min kärlek till Er aldrig tar slut. Ni är i mitt hjärta och jag aldrig slutar at tänka på Er.

 

I april flyttar jag till en annan lägenhet. Vill komma närmare barnen, saknar dem oerhört mycket och vill träffa dem oftare. I nästa brevet sänder den nya adressen.

 

Önskar ni har det så bra som möjligt. Hälsa alla hemma och påminn att ni är mina syskon, min familj, jag kommer aldrig att glömma Er!!

 

En enorm puss till dig min syster!!

 

Älskar Er av hela mitt hjärta!!

                                Tyty.

 

Annonser